Hur hade människor tänkt sig att man helt mittiallt skulle borda sluta bry sig om en människa som varit i ditt liv en så lång tid, och ändrat både ditt liv och dig helt och hållet? Glömma den som var där för dej när du behövde dem, som du skrattade och grät med, som var en av dina bästa vänner. Den som du berättade allting för. Den som stödde dig i alla dina beslut och när du var osäker på något. Med den du har de mest fantastiska och härliga minnen och upplevelser, och planer för framtiden. I vems sällskap du alltid kunde vara 100% dig själv. Den du älskade från hela ditt hjärta och var en så jäkla stor del av ditt liv. Med den du pratade med varje dag under nästan två år, och två veckor var den längsta tiden ni inte sågs på. Och plötsligt får du varken tala eller se dem. Inte älska. Bara glömma.
Hur är det meningen att man ska klara av det? Somebody tell me.
Måndagen läsa + jobb, grät mig till sömns, tisdagen läsa, onsdagen jobb på morgonen + läsa. Igår var vi faktist också på leffa med Steffi och Caps, Captain America, den var helt bra nog! Lite lång kanske. Ett par dagar kvar till Vasa bara <3
Amen to that.
VastaaPoistakyllä.
VastaaPoista